Skrika så att skallen spricker!!!

Hur förklarar man att man mår dåligt, när man vill skrika så att skallen spricker på en. Att förklara att man har tusen tankar på samma gång, så man inte hör vad man tänker på själv. När man har ångest och hela kroppen känns som den ska explodera. När man känner att man håller på att lämna kroppen och att verkligheten förändras. Hur förklarar man att man ser gubbar, när ingen annan ser dem. Personalen på psyk berättade för mej att de inte trott att jag skulle passera 20 år. Jag är 25 idag. Hur ska man själv tro på att man kan bli frisk när inte ens psyk teamet tror på en. Ibland vill jag skita i allt, men ibland är det tvärtom. Just nu är det jobbigt... därför jag skriver för att få ut det. Jag vill gråta, men jag kan inte, bara tårar av stål som jag kallar det. Och pillerna, de lindrar en liten stund, sen äter jag några benzo till som om det vore godis. Ni som läser... gämför mej inte med andra, det har mina "såkallade" vänner redan gjort alldeles för mycket! Smärta kan inte mätas i hur breda skärsår man har eller hur många brännmärken man har, inte i hur mager eller överviktig man är eller har varit. Det finns ingen som har det så kallade värre inom det här ämnet, för man känner sin egen smärta bäst. Jag vet inte riktigt vad jag skriver om just nu för det snurrar i huvudet. Men jag har inte skrivit om detta för att man ska tycka synd om mej, jag vill bara berätta om det jag känner. Du kanske läser och känner igen dej, du kanske läser och tänker vilket bullshit! Jag skiter faktiskt i vilket!