tisdag 18 september 2012

My bad illusion

Jag ser livet passera i revy
Jag känner smärtan som jag en gång kände, nagla sej fast i mej
Jag minns knarket hur det fick tankarna att stanna...
Hur det fick mej att känna mej fin bra och vacker.
Jag kan känna rakbladet mot armen, fast att såren är läkta
Jag känner lukten av blod.
Jag vill knarka för att få allt att försvinna, rösterna övertalar mej fast att jag bara vet att det är en illusion.

tisdag 4 september 2012

Om ätstörningar och om Gastric bypass

Jag har druckit en kopp körsbärsvin och är nu riktigt dragen... Jaha, hur kan det komma sej efter en enda kopp?

Jag gjorde en Gastric Bypass den 12 december 2011. Alkohol tas upp av kroppen på ett helt annat vis nu efteråt... man blir asfull, men efter en halvtimme/tre kvart är man nykter igen. Detta var egentligen inte det viktiga om Gastric Bypass utan att jag har gått ner många kg.

Jag har alltid varit en människa med viktproblem. Jag har varit underviktig och jag har varit gravt överviktig. Under många år vägde jag över 200 kg, vilket var hemskt och jag kände mej som en fånge i min egen kropp. Jag försökte ta livet av mej, men misslyckades och fick istället tillbringa några veckor på avd 12 här i Hässleholm med tvångs medicinering och tvångsinjecktioner






 
November 2009
 

Julen 2009

 
                                                               
                                                      
Hösten 2011


                         

Till alla er människor som behandlade mej som om jag var en värdelös fet kossa av bara äckel... När jag gick upp mina kg. Knulla någon annan, jag har råd med dyrare!

Är fet eller tjock = ful och äcklig. Vissa människor tror ju till och med att överviktiga är dumma... Jag bara skakar på huvudet.. idioter!

Dagens ideal är sjuka!

Jag och syrran var kraftiga som småbarn, våra kusiner var smärta och smala spelade hockey och annat sånt skit som jag aldrig brytt mej om. Känt var det med att Emma, som jag hette då, var konstig på många olika sätt och det blev bland annat så att vi blev den så kallade den dåliga sidan av släkten.

Att vara den dåliga sidan är inte lätt att förstå som barn men kanske lättare att acceptera då än nu som vuxen. När jag var 11år gammal började jag svälta mej själv. Jag drogade mej med piller som jag stal från pappa. Fast jag var smal mobbades jag nästan varje dag i skolan. När jag var 14 år vägrade jag gå till skolan. Jag var på gränsen till anorektisk. Jag drogade och sexmissbrukade, ibland med droger och alkohol som betalning.

De andra kallade mej hora. Mamma och pappa kallade mej sjuk. Jag kallade mej en misslyckad nolla.

Jag blev inlagd på BUP. Jag var aggressiv, hade alltid en mur uppbygd mot dem andra. Alltid beredd på att slå tillbaka! Det var JAG mot DEM = andra människor.

Rösterna i huvudet var aldrig tysta. Om inte jag hade planer så hade dom det... Planer på att rymma på att knarka på att knulla för bekräftelse, och på att ta mitt liv.

jag blir så arg när jag ser biggest loser och topmodell på tv.

Vad tänker dem med? Vad tänker tonårs tjejerna när de ser det här.

Jo att man ska banta! att smal är att lyckas... Jag vet, för jag vet hur jag tänkte och egentligen fortfarande tänker. Jag har bullimi, jag kämpar mot det här varandra dag och har gjort sen jag var 11 år. Idag är jag 25 år.

En ätstörning "enligt mej" blir man aldrig helt frisk ifrån. Man kan få distans till det, precis som en alkoholist kan bli en nykter alkoholist.

Att dricka en liter grädde varje dag och sedan kräka upp det var lika "ljuvligt" som att sätta en nål i armen och vänta på ruset. Missbruken går hand i hand.




Jag sommaren 2012