Den svarta änglen

Lucy, en ängel
Svart som natten
Med brutna vingar
av sorg, trasiga
Men huvudets sken
kunde ej döljas
Och livets låga
icke släckas
Med kemis hjälp
överlevde ängeln
utan den
klättrade hon upp
Frihet sökte hon
och fann det liv
hon så längesedan
en gång förlorat
med ett sken
starkt som solen
bländade hon alla
som en gång henne förkastat

 

Tack Dane för den fina dikten och för öronhängena!

 

Mad World

Tinner trasan vandrar mellan husen
Tinner trasan tänder alla ljusen
Tinner trasan tar mej till ett annat land!

Nu är jag nära ett återfall! Vill knarka måste knarka.
Att jag alltid är denna jävla fucking gråa musen som folk inte hälsar på eller ens ser.
Han som alltid ropar högt; Tjena Lucy! tittar inte ens på mej när jag hälsar men glor med stora ögon på den lilla smala blondinen som sitter breved.
Jag är fet, jag är äcklig!
Vill skära av mej överflödet!
Vill sätta sprutan där jag redan satt den så många gånger!
Jag skrev en sak när jag bodde på behandlingshem Finjagården 2006 och det jag skrev är ta mej fan sant!


Jag ska knarka, supa skiten ur skallen, mörda jävlarna jag hatar
Pissa på allt "vackert" sen snitta armarna mitt på stan och dö framför allmänheten!
Världjävlen är så sjuk att detta är riktigt friskt!

Hata hata hata denna JÄVLA illusion till att livet är nåt fint...

Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?

Halmstads-frid

Igår tog jag min gröna 60 dagars bricka på NA i Halmstad. Jag fattar det inte riktigt själv, för lite mer en 60 dagar när jag var aktiv trodde jag aldrig att jag skulle gå på ett möte igen. Men den här gången blev det i Halmstad... i Hässleholm tog jag vita brickor på varje möte innan jag struntade i att gå,  och fan som jag skämdes. Jag är med storebror Sigge i Halmstad. Vi åkte hit för att slippa festivalen där hemma, för att jag inte skulle droga och ta ännu ett återfall. Vi bor i en liten stuga vid havet. Jag älskar verkligen att vara här.
själen mår bra och kroppen mår bra. Jag sitter ute på altanen när jag skriver det här, solen skiner och rosorna blommar här i trädgården. Jag ska fortsätta att gå på möten... I Hässleholm även om jag skäms inför dom andra. Jag behöver möten! Men 60 dagar är stort! Det var nog inte någon som trodde jag skulle klara det inkluderat mej själv där.
På NA mötet här välkomnade nästan alla mej med en kram. Det var en väldigt trygg grupp, alla var vänliga och jag kunde till och med dela även om jag är rädd för nya människor.
Jag hoppas att jag och Sigge kan låna stugan nästa år med när festivalen dundrar på utanför min lägenhet i Hässleholm.
Att jag kan ta min års medalj här i Halmstad.
















Gud ge mej sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden. Amen.